torsdag 11 november 2010

You always want what you can´t have

Jag har gått flera dagar och tänkt på att jag ska skriva ner det som jag ska nu, men det har aldrig blivit av bara. So here it comes:

Varför dyker Han upp i mitt huvud hela tiden? Det har gått asbra i över två månader men nu den senaste veckan har jag tänkt på Honom mer än någonsin, nästan mer än jag gjorde under de 5 månaderna vi träffades. När jag sitter på bussen, när jag sitter i skolan, när jag tränar, när jag går från friskis, när jag går av bussen på morgonen, till och med när jag sitter på toa. Varför? Jag blir så irriterad på mig själv. Antar att det är för att vi stötte på varann ute för några helger sedan. Han betedde sig dåligt mot mig, han kanske hade nån anledning fan vet jag, men jag tänker hela tiden att han kanske har blivit bättre? Hoppas och tror, men det dröjer inte länge innan jag inser att han inte förändrats ett smack. Tänk vad fel man kan ha om en person, en som man tror är blyg, söt, snäll och omtänksam men som visar sig vara raka motsatsen. Frågan är om det är mitt fel? Det undrar jag varje dag. Trodde vi var perfekta för varandra, han och jag. Och att jag hade hittat nån som jag kunde tänka mig att vara tillsammans med.  Men när en kille som fått en parfym för 400 spänn i födelsedagspresent inte ens säger grattis till mig på min 18 års dag, då är det dags att dra. Le, peka finger och dansa vidare!

Nu öppnade jag upp mycket i mitt privatliv, men jag skiter i vilket. Behöver läsa det jag själv har skrivit sen och inse att han inte ens är värd att tänka på. Vad tycker ni förresten om att jag skriver om sånt här?

4 kommentarer:

Anonym sa...

börjar idiotens namn möjligtvis på T?

Hanna sa...

nej hans namn börjar inte på T =)

Anonym sa...

Jag kan läsa dina inlägg om och om igen. många gånger för jag känner igen mig så mycket i dig. Att du kan skriva en sån här sak, våga vara så öppen , det är så starkt gjort! Jag önskar att jag hade samma mod som dig. du inspirerar mig. Ville bara att du skulle veta :)

Hanna sa...

Åå va roligt att höra! Det gäller bara att ta steget, jag tror egentligen att du också vågar vara öppen, det är bara lite jobbigt i början, lite tufft att "vara naken" eller vad man ska säga. Tack, verkligen tack för att du säger vad du tycker. Det gör mig jätteglad!