torsdag 11 december 2008

.

tittade igeom en massa gamla texter och hittade den här, jag älskar den för den passar verkligen in på samhället nu.

Det handlar om att hålla andan när man är kilometer under vattenytan, då är det helt mörkt överallt och änglarna i dina drömmar inte kan rädda dig. Det handlar om att kunna simma även om man dras ner i djupet fortare än bilarna som susar fram på motorvägen. Det handlar om att överleva när världen försöker krossa dig. Och för att sen gå till H&M och upptäcka att man gått upp ännu en storlek och de trådsmala modellerna på reklamaffischerna tittar och skrattar åt dig. Det är då du blir trampad på tårna.Och sedan kommer sparken i magen när du får reda på att dina föräldrar ska skiljas fast de varit gifta i hela femton år och brukade säga att de älskade varandra. Då du ser din åttaåriga lillasyster gråta för hon tror det är hennes fel, för att hon tjatade för mycket om att hon ville ha en ny barbie. Men du ville bli som en barbie, lika smal. Lika blond och ytlig. Du slutade äta och du slutade skratta. Då kan man känna revbenen knäckas.Man vill bli fotomodell och är redo att göra vad som helst, till och med ligga med den äckliga fotografen som lovar dig berömmelse. Du har ju så fina bröst. Man viker ut sig för att smaka på verkligheten. För att bli känd.Men det enda man får tillbaka är runkande tonårskillar som ser din bild på slitzomslaget och tycker du är snygg. Som är beredda att betala några tior bara för att slänga dig i papperskorgen om nån månad. Sen är du bortglömd. Och håller på att kvävas.I brevlådan får man reklam från viktväktarna fast man knappt väger fyrtio kilo. På tvn visas sexsåpor på bästa sändningstid och gratis porr finns tillgängligt dygnet runt på betalkanaler även för de alra minsta barnen. Den nya tidens barnpogram: se Linda Rosing operera sina läppar. Och alla bryr vi oss, alla sitter vi bänkande och njuter. För nu har vi dragits så djupt ner under ytan att vi är nära att drunkna.För vi lärde oss aldrig att simma, vi lärde oss att man måste vara perfekt.

1 kommentar:

sandra sa...

Så fin :) Var kommer den texten från?